19
april
2011

Blåvitt fall på eget grepp

IFK Göteborg har så här långt kammat noll i Allsvnskan. Tre matcher utan poäng är lagets sämsta serieupptakt sedan 1981. Den gången hade IFK gått som tåget på försäsongen, stärkt av de tre stjärnvärvningarna Thomas Wernerson, Stig Fredriksson och Håkan Sandberg. Men när serien började tog det stopp, vilket till icke ringa del berodde på att tränaren Sven-Göran Eriksson fått för sig att Torbjörn Nilsson skulle matchas som central mittfältare. När Nilsson återfått sin plats längst fram var problemet löst.

Den gången handlade det om att få befintliga pusselbitar i rätt läge. Idag handlar det om något annat. Att ifrågasätta tränaren är meningslöst. Se snarare problemet som en fortsättning av förra årets interna problem, som då ledde till att Stefan Rehn petades ner ett snäpp och idag är tränaren Jonas Olssons assistent.

Den som inte ifrågasatts är sportchefen Håkan Mild, som systematiskt valt ut spelare utan personlighet, klippta och skurna för att passa in i IFK:s tämligen primitiva ”vargflocksfotboll”.

Som ett resultat av Milds rekryteringar har IFK idag ett jämngrått lag, där ingen har förmågan att stå ut och föregå med gott exempel för att på så sätt bryta en negativ trend. Individualisterna är bannlysta – fotsoldaterna regerar.

När man ger fel personer alltför mycket makt går det ofta åt h-e. Milds snäva uppfattning om hur fotboll skall spelas har i det här fallet fått prägla en spelartrupp. Ute på planen framstår mittfältaren Sebastian Eriksson som ett förkroppsligande av Milds svaga fotbollsbildning. I vilket annat lag har man en spelare som står och hoppar av ilska när det egna laget släpper in mål? Var annars har man en spelare som skäller ut egna lagkamrater när de missat chanser?

Vi Tippa         Box 17004         104 62 Stockholm         tel: 08-444 74 30         Fax: 08-444 74 39