04
augusti
2009

DIF dyker utan skyddsnät

Gå inte på den kampanj som dragits igång på sistone, den som säger att Bosse Andersson är den ende som kan rädda Djurgården. Namnet förs fram av människor med extremt kort minne och Andersson själv får breda ut sig i landets mest pretentiösa och attitydstinna bollmagasin.

Andersson har ju faktiskt en inte obetydlig del i att Djurgården just nu sitter i klistret. Han gillar att köpa, nämligen. Men är sämre på att sälja. Det sistnämnda berodde på att många av de spelare han tog till DIF knappast gjorde något för att höja sitt marknadsvärde. Många kontrakt blev det, och lönekostnader därefter. Än idag har ingen lagt något bud på lagets väl inkörda trio zombier i försvaret, de tre som inför varje match nynnar på melodin ”Ska’ du eller ja’ klanta mäj ida’?”

Men Bo Andersson är inte det enda frågetecknet kring djur-gårdsfotbollen, som just nu befinner sig i fritt fall. De styrelse-medlemmar som var så måna om att erövra makten på senaste årsmötet såg från första stund till att ifrågasätta den sportsliga ledning som då var nyinstallerad. På den vägen är det. Ett halvår har gått men någon arbetsro har ännu inte infunnit sig.

Det kanske vore klokt att läsa på lite inför framtiden. Plugga in valda delar av IFK Norrköpings och Östers IF:s senare historia. Hårda krav, jag vet, eftersom det förutsätter läskunnighet. Men gör åtminstone ett försök att förstå vilken typ av situation som klubben just nu befinner sig i.

Vi Tippa         Box 17004         104 62 Stockholm         tel: 08-444 74 30         Fax: 08-444 74 39