26
oktober
2010

Syrianska kommer rustat


Norrköping är tillbaka i Allsvenskan och har förhoppningsvis dragit lärdomar av sitt senaste besök. Spelartruppens sammansättning tyder på det men ordförandens hastiga utspel om tränarfrågan gör mig mera osäker.

Syrianska är en annan femma. På kort tid har klubben tack vare slagkraftiga värvningar ryckt förbi lokalkonkurrenten Assyriska Föreningen, som gjorde ett allsvenskt besök 2005.

Det är att återställa något av den ursprungliga balansen. Ty åren 1988–89, då klubbarna kämpade mot varandra i Sörmlands-fyran, var det faktiskt Syrianska som sökte de mest spänande lösningarna genom att värva tre ungerska proffs, alla med meriter från hemlandets högsta serie.

Nu siktar man på att spetsa truppen ytterligare med några välbekanta namn, av vilka Bister gör tummen upp för Sharbel Touma men helst skulle avstå från både slutkörde Louay Chanko och otymplige George Mourad. Det måste finnas bättre spelare att få för samma pengar. Frågan är om tränaren Özcan Melke-michel, som (bortsett från två korta perioder) lett laget sedan 2003, är så road av att få in två mer eller mindre förbrukade hem-vändare i en annars taggad trupp. Båda klubbarna lär dessutom med glans försvara sin plats i senare års påvra publikliga.

Sundsvall, Superettans trea som har chansen att kvala upp, känns däremot inte lika spännande. ”Mini-Foppa” utvecklas bäst någon annanstans.

19
oktober
2010

Zlatans tagg sitter djupt

Att bli nobbad är aldrig enkelt. Särskilt inte om man helt och hållet saknar vana på den avdelningen. Eller har svårt att överhuvudtaget förstå varför det sker.

Se bara på Mannen-som-skall-vinna-allt-med-Milan. Inför tisdagens match i Champions League mellan Real Madrid och Milan, en uppgörelse som blir Zlatan Ibrahimovics återkomst till spanskt territorium, passar Mannen på att köra sin Barcelonahistoria ännu ett varv. Mannen öppnar sitt hjärta för El Païs och La Gazzetta dello Sport. Bitterheten gäller fortfarande Barças tränare Pep Guardiola. Men den här gången handlar det inte om ”filosofen” Guardiola, utan om att han skulle vara för ung för att leda så många stjärnor.

Zlatan klarade inte att ta en plats i Barcelona. Det beror på att han inte passar in i lagets sätt att spela. Själv tycks han inte kunna acceptera det, utan fortsätter att älta saken som en sviken älskare.

Sanningen är väl att Guardiola fick Zlatan i knät, som en oannonserad ”present” från en spendergalen klubbpresident. Men Guardiola höll huvudet kallt. Hellre än att offra lagets väl inarbetade spelstil inväntade han Zlatans dåliga humör och hans agents ännu tokigare utbrott. Att båda skulle komma visste han. Därmed lät han de två personer (Zlatan och Raiola) som han inte hade plats för i och kring truppen straffa ut sig själva. Och det var så smart uträknat att Zlatan ännu inte kunnat fatta det!

12
oktober
2010

Hej då, målsnåla AIK och BP

Efter det svettiga EM-kvalet mot Holland väntar Allsvenskans nedflyttningsstrid. I Bisters ögon är utgången solklar. Men det skadar ju aldrig att argumentera för sin sak.

Fyra lag är indragna – Åtvidaberg (27 poäng, –13 i målskillnad), AIK (25, –12), Gefle (24, –12) och Brommapojkarna (24, –18). Bara Gefle har undvikit att byta tränare under säsongen.

Åtvidaberg klarar sig därför att nykomlingen efterhand har hittat in i tempot. Man har också hittat målet. Att kunna göra mål är ovärderligt i en bottenstrid.

Gefle tar kvalplatsen därför att man trots spelaravgångar har några erfarna gubbar i truppen, och därmed en viss vana vid bottenstrid. GIF har under de senaste fem åren pendlat mellan 9:e och 13:e plats. Men ljuset är på väg att brinna ut.

AIK åker ur därför att spelet inte har fungerat på hela året, utom i glimtvisa dödsryckningar. Alex Miller må pula med startelvan och försöka ingjuta mod i sina spelare. Men det räcker inte. Oförmågan att göra mål är bara en av svaghterna. En annan är att ingen lär sakna AIK i högsta serien. Den här klubben behöver ytterligare ett reningsbad.

Brommapojkarna åker ur därför att truppen saknar effektiva avslutare. Därmed var det inte rätt grepp att sparka tränaren. Det såg bra ut ett tag med inlånade Guidetti. Men sedan dess har det inledningvis så starka försvaret tappat självförtroendet.

Att Malmö FF vinner kunde Bister tala om redan i n:r 32.

05
oktober
2010

Ett praktskott i foten...

Hollands förbundskapten Bert van Marwijk sparkar ut mittfältaren Nigel de Jong ur landslagstruppen. Samtidigt påbörjar han nedräkningen för egen del. Den som saknar trovärdighet kan inte lyckas som arbetsledare, vad uppgiften än gäller.

Anledningen till avskedet är det benbrott som Nigel de Jong orsakade i helgens match mellan hans klubb Manchester City och Newcastle United. De Jongs vårdslösa tackling drabbade Hatem Ben Arfa, som bars ut med en dubbel fraktur.

Samma sak hände i mars, när Holland under VM-förberedelserna mötte USA i en träningsmatch. Den gången drabbades Stuart Holden, som följaktligen missade VM. Det benbrottet för-anledde inga åtgärder från van Marwijk, tvärtom. När Holland nått finalen mot Spanien blev Nigel de Jongs brutalitet ett av vapnen i van Marwijks taktiska arsenal. Ett lag tillsagt att sparka skiten ur motståndarna (bara det skedde på mittplan) lyckades dock inte bli världsmästare. Nigel de Jong var dock en av de ivrigaste. Det var han som satte sulan i bröstet på Xabi Alonso.

I holländsk press kallas nu Nigel de Jong ”återfallsförbrytare”. Bert van Marwijk säger ”Jag hade inget val”. Inte nu, kanske. Men i mars. I mina ögon har van Marwijk offrat sin spelare. Han gjorde det för att freda sig själv, och framstår på kuppen som en småaktig hycklare. Det blir intressant att se hur de Jongs defensive parhäst Mark van Bommel – som också är van Marwijks svärson – uppträder mot Sverige.

28
september
2010

Klockan klämtar för AIK

Detta skrivs tisdag morgon, och UEFA:s dom mot AIK gällande händelserna efter matchen mot Levski Sofia har ännu inte offentliggjorts.

Med kännedom om hur UEFA arbetar vågar jag dock påstå att AIK har informerats. Utslaget är dock ännu inte formulerat och fäst på papper. Men förfarandet innebär att AIK är förberett när offentliggörandet sker. VD Annela Yderberg riskerar alltså inte att tappa brallorna med en mikrofon under nosen.

Processen för att komma fram till AIK:s påföljd har varit utdragen och under den dryga månad som passerat har flera symptom på att allt inte står rätt till i klubben visat sig.

Ett sådant var när en representant för någon av klubbens styrelser i slutet av förra veckan uttalade sig i tv och försökte förringa hela saken. Det berodde delvis på polisen, som nedgraderat matchen i riskhänseende, och det berodde också på den mänskliga faktorn (en vakt hade ”glömt” att stänga en dörr). Frågan är om det ens hade hänt. Noll sjukdomsinsikt.

Ett annat var när fansen krävde bolagsstyrelsens avgång och fick svaret att det gick bra att höra av sig i tid till årsstämman. Svaret från fansen: ”Det köper vi. Nu blir det inga fler hot eller så.” Det är första gången jag har sett i tryck att det faktiskt är så föreningen sköts.

Ett tredje är den pågående ”Affären Atta”, som i allt väsentligt säger att mitt föregående påstående är alldeles sant.

21
september
2010

Psykoanalysen fortsätter

Förra veckans verbala sammandrabbning mellan han som skall vinna allt med Milan (Zlatan Ibrahimovic) och en tv-kommentator (Arrigo Sacchi) ledde oss vidare in mot Zlatan-problemets kärna.

Milan hade med hjälp av två Zlatanmål avfärdat Auxerre, som är det svagaste laget i Grupp G. Mönstret var det gängse för Milan denna höst – det egna spelet fungerade inte alls – och allt tydde på att detta var en ”kväll på jobbet”. Då säger Sacchi – en man som vunnit Champions League med Milan och även lett det italienska landslaget – följande:

– Zlatan hade knappast gjort det första målet om han inte haft 46-47 i skonummer. En oförarglig reflektion. Men Zlatans reaktion blev brysk:

– Sacchi måste lära sig att hålla tyst, han verkar avundsjuk. Han måste prata mindre om mig i press och tv. Gillar han inte hur jag spelar kan han sluta titta på mig.

Sacchi kom åt en nerv och Zlatan svarade reflexmässigt, precis som han antagligen gjorde i vintras när Pep Guardiola ville diskutera hans roll i Barça. Ett belevat svar hade lytt så här:

”Skostorlek? Ja, det borde ju [den gamle skoförsäljaren] Sacchi veta allting om.” Men det hade förutsatt både bildning och viss självdistansering. Istället brände Zlatan av en salva som lett till att italienska medier nu stämplat honom som ”känslig” [för andras åsikter]. Om Milan fortsätter hanka sig fram som hittills så kommer det mera, var så säkra.

14
september
2010

Zlatan: Helst en egen boll

Zlatan Ibrahimovics vettlöst haussade debut för Milan får Bister att minnas en episod från sin uppväxt.

I den lilla stad där min syraanfrätta personlighet formades fanns ett handbollslag, befolkat av lokala förmågor och spetsat med veteraner från elitsammanhang. En vinter dök en egen junior upp i laget. Han hade spänst från sin friidrottsträning och ett bra skott. Vi såg honom som en blivande fantom. Efter ett par år plockades han av grannstadens allsvenska lag. Något år eller två senare var han tillbaka i moderklubben, skadskjuten och aldrig mer densamme. Något hade hejdat hans förmodade utveckling till allsvensk stjärna. När jag något årtionde senare råkade en av hans lagkamrater var jag tvungen att fråga. Och svaret blev ärligt och klargörande:

– Han var för dum i huvudet. Hemma hade vi på enklaste sätt försökt få honom i skottläge. I Allsvenskan var han tvungen att lära sig spelmönster, med fem, sex eller sju moment, som avslutades med att han eller någon annan sköt. Det gick inte. Inte en chans.

Zlatan grundade sitt rykte som målskytt och ”världsstjärna” i Juventus och Inters ensidiga kontringsspel. Han klarade inte att anpassa sig till Barcelonas mycket mer komplicerade lagmaskin. Milan har en flora av utvecklade tekniker, men saknar Barças genomarbetade spelidé. Endera försöker genierna anpassa sig till varandra, eller så knäcks äggen och vi får se en slafsig ego-omelett. Som mot Cesena. Bäst vore om alla hade varsin boll.

07
september
2010

Hamrén bör ta nästa steg

Erik Hamrén har på kort tid lyckats med något som hans företrä-dare aldrig var intresserade av – han har återfört landslaget till folket. Känslan kring blågult är plötsligt densamma som på Tom-my Svenssons tid. Inget hemlighetsmakeri. Inget hukande sekt-beteende. Som en effekt av denna öppenhet har vi plötsligt fått ett landslag med offensiva ytterbackar. Detta utlovades ständigt under skitsnacksdynastin (1998–2009) men stannade vid ett löfte.

Sverige slog Ungern trots att man några gånger kom undan billigt. Trots segern finns det anledning att dröja vid några av lagets svaga punkter. Ungrarna lyckades genom sin tidvis höga press nästan helt och hållet strypa vänsterbacken Safaris planer på offensiva utflykter.

Safari hölls hårt och uppspelen lades istället över på mittback-arna Mellberg och Majstorovic. Båda är övertygade om sin egen storhet. Men tillsammans är de för lika, alltför träbensmässiga för att anförtros så viktiga uppgifter. Där tog det svenska spelet stopp. Bristen på flyt i uppspelen blottade också Anders Svenssons brist på tempo. Farbror Anders må klara sig gott i Allsvenskan, men bli tämligen ofarlig när han (som här) markeras ut av en speciellt avdelad motståndare. Det finns raskare alternativ i truppen och det är bara att hoppas att Hamrén, som hittills tillfört tidigare okända kvaliteter som öppenhet och eget spel, törs ta ytterligare ett steg genom att skynda på föryngringsprocessen. Observera att detta skrivs före mötet med San Marino. Men där skall väl ingenting obehagligt kunna hända?

31
augusti
2010

Bomben på plats i Milano

Bister önskar Zlatan Ibrahimovic väkommen till Höstsol (Milanello), ålderdomshemmet där veteranerna i Serie A får sparka vidare så länge benen bär.

Hoppas att den nya arbetsuppgiften passar bättre än den förra. Att ingå som en kugge i ett av fotbollsvärldens mest välsmorda lagmaskinerier på klubbnivå gick ju inte särskilt bra.

Milan har en något annorlunda inriktning, något som kanske kan passa Zlatan bättre. Här handlar det mera om att skänka glans åt en liten man med färgat hår och tjocka skosulor, att bistå med rubrikmaterial när lillens verksamhet på annat håll hotar att fylla för mycket av tidningsutrymmet.

Det handlar alltså om Silvio Berlusconi och hans sätt att styra Italien. Några mål av den dyre importspelaren och – vips! – så behöver inte Berlusconi stekas i strålkastarljuset. Åtminstone inte för stunden.

Zlatan och brassen Alexandre Pato får betraktas som lillpojkarna i gänget, två spelare som ännu inte fyllt 30 år, och båda är inriktade på att springa benen av sig medan de övriga masar sig fram i sina positioner.

En given stjärnroll för Zlatan, alltså. Det låter ju jättekul. Ingen liten j-a amöba (Messi) som ställer till det hela tiden och överhuvudtaget ganska taskig konkurrens inom truppen. Frågan är bara hur lång tid det tar innan den tidsinställda bomben briserar den här gången. En månad? Tre? fem? För så blir det.

24
augusti
2010

Vändning för DIF och AIK

När Djurgården väl hittat en anständig vänsterback, så föll också de andra bitarna på plats. Det har gett en poäng mot ett yrvaket Helsingborg och segrar mot tandlösa Brommapojkarna och håglösa Göteborg. Som ni märker har jag stoppat in ett förbehåll för var och en av de tre senaste matcher där DIF tagit poäng. Men det är ingenting att bli upprörd över. I det tabellsegment – strax ovanför det akuta träsket – där laget kommer att finnas resten av säsongen finns det gott om lag som har blandat bort korten och sitter utan en fungerande idé om hur de skall spela.

En tillbakadragen Sjölund får den tid han behöver för att behandla bollen (och på köpet får Hämäläinen en kompis som det går att väggspela med). Sak samma med Ekong, som var en uppenbarelse i sin första match som mittback. Plötsligt har den tidigare sege och idéfattige mittfältaren all den tid han kan önska sig. Oremo har inte hittat målet ännu, men rör sig på ett sådant sätt att lagkamraterna får öppningar.

• Samtidigt arbetar AIK envetet på att göra småsmulor av det som återstår av klubbens omhuldade ”varumärke”. Snälla företrädare för AIK, försök inse att det inte är ”folk som utger sig för att vara AIK:are” som ställer till det. Det är era egna supportrar, inga andra. Titta er i spegeln, och ni skall upptäcka en slående likhet med avskummet. Den senaste veckans händelser (den maffiamässiga avstängningen av Atta, det galna våldet ef-ter Levskimatchen och egna spelares förekomst i polisutrednin-gar) lär om inte annat ha öppnat ögonen på tränaren Alex Miller.

17
augusti
2010

Bevare oss för Zlatan

Zlatan Ibrahimovic flinar upp sig och pressen vet inte till sig av förtjusning. Den nye Zlatan tar över landslagets kaptensbindel och Erik Hamrén myser. Men när han tar till samma knep gentemot sin arbetsgivare, FC Barcelona, blir responsen en annan. Eller, mera exakt, ingen alls. Där har man tröttnat.

Klubbledningen förbannar säkert att man dragit in Zlatan i fotbollskollektivismens högborg. Han är ju mannen som ständigt gör sitt yttersta för att förvandla fotboll till en individuell idrott.

Minns hur Zlatan en gång, vid en här tiden på året, slog sig fri från Ajax. Han gjorde det genom att i en landskamp mot Holland misshandla ett par lagkamrater. De ville i fortsättningen inte se honom, än mindre spela i samma lag. Uppträdandet skedde på order från Juventus boss Luciano Moggi och ledde till en snabb försäljning, innan transferfönstret slog igen.

Nu är vi i samma läge. Men nu vill Zlatan till varje pris bli kvar. Därför har han och agenten Mino Raiola kommit överens om att Zlatan skall ”vara trevlig”. Men det är för genomskinligt, och klubben vill helst bli av med båda två. Att leendet bara är tunn fernissa framgick efter helgens spanska supercupfinal, där den utbytte Zlatan efter matchen buttert marscherade rakt igenom den mixade zonen. Han hade ju varit snäll, men ändå inte fått något stöd från nye sportchefen Andoni Zubizarreta.

Det fungerar inte, vilket även Hamrén kommer att bli varse, att bygga ett lag kring någon som ibland bara inte har lust.

10
augusti
2010

MFF laddat för guldjakt

Nu har både Allsvenskans ledarlag Helsingborg och utmanarna Malmö gjort sitt bästa för att vässa sina uppställningar inför höstens jakt på det allsvenska guldet.

Helsingborg har hittills hållit sig till exakt samma startelva. Man utgår från samma elva spelare som startade serien i mars. Det måste till avstängningar eller skador för att någonting skall ändras. Det finns givna reserver på de flesta positioner, men ingen riktig konkurrenspress. Egentligen går HIF och väntar på årets första riktigt svåra skada. Vad händer om ett korsband eller en benknota ryker?

Sommarens förstärkning, spjutspetsen Alexander Gerndt från Gefle, är ingen skadegardering, utan just en spelare som tagits in för att få fart på Rasmus Jönsson (3 mål hittills) och Erik Sundin (4). Gerndt gjorde 3 mål senast och det verkar alltså fungera.

Malmö har blandat och gett på ett annat sätt. Här har endast fem positioner varit orubbliga (Dahlin, Vinzents, Daniel A, Wilton F och Daniel L). Övriga platser har erövrats under resans gång, eller står fortfarande öppna. Det sistnämnda gäller mittfältets kanter, där Molins/Hamad och Durmaz/Aubynn konstant kämpar för att imponera på tränare Rolle. Utöver detta har man tätat ett hål i mittförsvaret (med portugisen Yago Fernández) samtidigt som långtidsskadade Miljan Mutavdzic är på väg tillbaka.

Dynamiken finns alltså i MFF, som härmed blir Bisters favorit.

03
augusti
2010

Nordkorea går i bräschen


Nordkorea lanserar en tankeväckande modell för att hålla efter fotbollstränare som inte klarar att leva upp till sina arbetsgivares orealistiska förhoppningar.

Nordkoreas förbundskapten Jong Hun Kim får ta konsekvenserna av att hans lag blev sist i sin grupp (och rankades som sämst i hela VM). Det handlar om straffarbete, 14 timmar per dag på ett bygge.

Det här får Bister att fundera kring saker som straffskalor och preskriptionstider. Alltså: Enligt nordkoreanska begrepp orsakade Lars Lagerbäck stor besvikelse genom att det svenska landslaget misslyckades i kvalet. Därefter tog han sig an Nigeria, där kravet (enligt somliga) var semifinal. Nigeria blev, i likhet med Nordkorea, sist i sin grupp.

Frågan är nu om förbunden i Sverige och Nigeria kan komma överens om någonting smaskens i påföljdsväg.

SvFF har ju bygget av Nationalarenan att tänka på. Det blir dessutom dyrare än planerat, varför kommuninvånarna bör ställa in sig på att slavarbete kan bli ett tänkbart alternativ. Lasse med bygghjälm i Solna blir fint.

Samtidigt kan vi tänka oss Roland Andersson i en liknande mundering i Lagos, i den händelse man nu skulle göra allvar av planerna på att bygga ut stadens kloaksystem.

Hårt? Det hör inte hit. Poängen är att de under botgöringstiden skulle hindras från att arbeta som fotbollstränare!

01
augusti
2010

Zlatan – ett Nackafall?

Medan Erik Hamrén i godan ro pusslar ihop sitt landslags stomme inför höstens EM-kval har hans frånvarande stjärna Zlatan Ibrahimovic stora problem. Zlatans största problem är den lille man som går ett halvt steg framför och i vars skugga han måste huka för att få plats. Jag talar om agenten Mino Raiola, mannen som som alltid skriker så högt han kan. Mino Raiolas önskan handlar alltid om samma sak – att tjäna så mycket pengar som möjligt. Hans senaste utspel, det om att Barcelonas tränare Guardiola borde in på dårhus för att ha petat Zlatan, gör att åtminstone Bisters bild klarnar.

Det är nu, just i dessa dagar, som Zlatan måste sparka bakut och be den lille italienaren dra dit pepparn växer. Annars är risken stor att Zlatan, likt en dresserad björn, fås att uppträda än här, än där, medan ägaren/agenten fortsätter raka in pengar. Zlatan riskerar att bli vårt senaste Nackafall, en bitter och desillusionerad person som efter karriären kommer att klandra andra för beslut han borde tagit själv.

Zlatan tjänar också pengar. Men det är ingen överdrift att påstå att övergången från Inter (som inte så gärna ville ha honom kvar) till Barcelona (som egentligen inte behövde honom) är ett gigantiskt misstag. Raiola, som inte drar sig för att ljuga ”Real Madrid är berett att bjuda på Zlatan” (2005), fortsätter göra sin osmakliga utspel. Nu är Raiola på väg att få Zlatan utstraffad från Barça. Klubben vill inte honom kvar. Milan? Arsenal? Manchester City? Vartsomhelst, bara de kan betala!

22
juni
2010

Frankrike vid vägs ände

Frankrikes VM-spelare är på väg att lägga ner arbetet. Sprickan mellan spelare och förbund är så total att truppen utan att tveka solidariserar sig med den hemskickade Nicolas Anelka, en man som för några år sedan knappast hade kunnat räkna med ett sådant stöd.

Men nu är läget ett annat. Krisen i det franska VM-följet hand-lar ytterst om prestige. Förbundskaptenen Raymond Domenechs drastiska beslut att skicka hem Anelka har gett den öppning spelarna länge sökt för att komma åt sin arrogante tränare.

Domenech, som haft jobbet i sex år, har konstant varit på kant med omgivningen. Spelarna fick tidigt insikten att han är olämp-lig för jobbet. Men där kommer prestigen in i bilden. Som tränare är nämligen den gamle ytterbacken de senaste 17 åren arbetat inom det franska förbundet FFF:s verksamhet. Men hellre än att erkänna sitt misstag står FFF allt envisare bakom honom.

När det för några år sedan för första gången blåste ordentligt kring Domenech (efter VM-finalen 2006) svarade FFF:s med att förlänga hans kontrakt med ytterligare fyra år.

Det som nu händer är att summan av sex års obegripligheter (märkliga trupputtagningar, ännu märkligare laguttagningar, aldrig någon vilja till diskussion ens med de berörda spelarna etc) har lett till en mental explosion. Att Anelka var först att ge efter var ingen överraskning. Det sensationella ligger i att han fått de övriga spelarnas stöd. Det bekräftar krisens omfattning.

<<  1 2 [34 5 6 7  >>  

Vi Tippa         Box 17004         104 62 Stockholm         tel: 08-444 74 30         Fax: 08-444 74 39