15
juni
2010

Tyskland bränner krutet

Här bänkar man sig framför tv:n, bespetsad på vad Australien skall åstadkomma mot Tyskland. Men istället för en intressant uppstickare får man se en potentiell slutsegrare.

Australiens tränare Pim Verbeek har helt och hållet fuskat bort det taktiskt innovativa lagbygge som hans förträdare Guus Hiddink skapade inför förra VM-slutspelet. Nu tycks cynismen styra. Varifrån fickmittbacken Lucas Neill inspiration till sitt knä i ryggen på Klose alldelesa i början av andra halvlek?

Verbeek vägrar att använda mer än en forward. Och mot tyskarna hade han f.ö. satt en mittfältare (den sedermera utvisade Cahill) på den platsen. Verbeek är INTE den australiska pressens älskling.

Men Tyskland var å andra sidan en avsevärt trevligare bekantskap. Det var mycket länge sedan man såg ett tyskt landslag utan primadonnor (vem saknar Ballack?). De ledande namnen utvecklas fortfarande (se hur Lahm remmar på kanten...) och t.o.m. en sådan grindstolpe som Klose har höjt sig ett snäpp tack vare att han blivit aggressivare. Podolski trivs på kanten. Både Özil och Müller tillför en påhittighet och ett register av finesser gör spelet hur lättsamt och effektivt som helst.

Enda invändningen är denna: Ett lag som går in i en så lång turnering som VM i toppform orkar aldrig hålla stilen genom de fyra veckorna. Det måste sägas och det talar tyvärr emot tysk slutseger.

08
juni
2010

Vem tar konvalescenten?

Søren Larsen, den danske centern som för fem år sedan hjälpte Djurgården till SM-guldet, kan än en gång vara på väg till Sverige.

Ni minns säkert hur Larsen blev skadad direkt efter ankomsten till DIF sommaren 2004. Han repade sig och var desto starkare våren 2005. Trots bara tolv spelade seriematcher var han vid säsongens slut tvåa i den interna skytteligan. Larsens tio fullträffar stod sig gott i jämförelse med toppmannen Jones Kusi-Asare, som behövde 24 matcher för att göra tolv mål.

Men när Kusi-Asare satte pricken över i:et med sina två mål i slutmatchen mot Elfsborg (8–1!) fanns Larsen sedan länge i Tyskland. Men fem års spel för Schalke 04 (51/10), Toulouse (6/0) och MSV Duisburg (7/5) har bara gett totalt 58 ligamatcher och 15 mål.

Efter en låneperiod med Duisburg har hans arbetsgivare Toulouse rivit kontraktet. Larsen är alltså gratis. Wow! Så tänker man, enligt uppgift, i både Malmö FF och Djurgården. Då talar jag om lagledningar och rekryteringsansvariga. Vad som sägs hos de båda klubbarnas fys- och rehabiliteringsansvariga är däremot icke bekant.

Anledningen till att Larsen spelat så få matcher är naturligtvis skador. Om idén bakom en Larsenvärvning till Djurgården är att han skall hålla Mattias Jonson sällskap i rehabrummet, så vill jag ge ett råd: Skaffa en jycke istället

25
maj
2010

HSB skrämmer Zlatan?

José Mourinho är numera HSB (Han Som Bestämmer) i Europas toppfotboll. Han är vinnaren i bytesaffären Zlatan/Eto’o (fick visst lite kontanter över också...) och blev på så sätt den som satte stopp för Zlatans drömmar om en Champions League-titel.

Det mesta pekar på att han även nästa säsong blir Barcelonas huvudfiende, men då i rollen som ny tränare för Real Madrid. Det är ett klubbyte som bör få samtliga inom Barcelonas organisation att lite lagom nervöst börja skruva på sig.

Det är ju nämligen så här: Mourinho har väldigt klart för sig hur man bäst stoppar Barças bolltrillande, det som brukar försiggå strax innan för mittlinjen. Inter lyckades låsa nyckelmannen Xavi, och plötsligt stod det mesta still i Barcelonas normalt sett så väloljade spelmaskineri.

Mest still av alla stod för övrigt den som skulle ha bollen sist, alltså Zlatan Ibrahimovic. Det var fasligt trångt inne i straffområdet. Zlatan hade ingenstans att ta vägen och påminde om en nerborrad grindstolpe, totalt orörlig och totalt avskärmad från resten av sitt lag.

Vetskapen om att Mourinho är mäktig att göra om samma sak med hjälp av Real Madrids spelare gör Barça kollektivt kall-svettigt. Kanske känns det så obehagligt för Zlatan att han sjappar till England?

• Till sist en dementi: Nej, det är inte Peter O’Toole som gjort comeback i Gefle. Namnet är Berggren. Hasse Berggren.

18
maj
2010

SEF faller på eget grepp

Svensk elitfotboll är, uppenbarligen, ett alldeles för komplicerat ämne för att uteslutande handhas av Svensk Elitfotboll. Det är svårt att tycka annat efter de senaste årens utbrott av storhetsvansinne:

• Royal League. Svensk fotboll vintertid, i långbyxor. Varför kommer inte publiken? Varför vill ingen sända? undrade ett förvirrat SEF.

• Allsvenskan i mars. Ett nytt försök att sno publik från bandyn. Ett nytt misslyckande. Varför kommer inte publiken? undrar ett förvirrat SEF.

Nu stundar ett möte, där den sistnämnda frågan skall utredas. Ett tips är att utrusta sammanträdeslokalen med skrattmaskiner, av den typ som alltid hörs i olidliga amerikanska 25-minuterskomedier. Lars-Åke Lagrell, som alltid undviker sjuka människor, har distanserat sig. I första skedet sade han: ”Det är klubbarna som själva bestämt det här.” I andra skedet, när beslutets konsekvenser blivit uppenbara, sade han: ”Om jag hade vetat att det skulle gå så här hade jag ju aldrig bestämt något sådant”.

Självklart inte, lille Wittgenstein, men du hade heller inte stake nog att slå näven i bordet och säga ifrån när klubbarnas företrä-dare vädrade sitt storhetsvansinne. Det viktigaste för tillfället måste väl ändå vara att koncentrera krafterna för att få till de arenaförbättringar till stånd som krävs inför 2014? Om publiksiffrorna viker gör man antagligen bäst i att glömma saken.

11
maj
2010

Inte så skarpt, Anders

Anders Svensson verkar inte direkt vara den vassaste kniven i svensk fotbolls besticklåda. För att precisera ytterligare: Hissen går nog inte ända upp.

Svensson fick ett utbrott efter att Elfsborg gästat Hällevik och fått på tafsen med 2–0. Stulit Elfsborgs klubbfärger hade dom gjort också, så att västgötarna fick spela i helrött. Svårt att känna igen varandra då...

Men det var inte det som Svensson störde sig på. Han blev sur över att vaktisarna, trots regn dagen innan, låtit bevattningen stå på över natten. Planen blev väl aningen mjuk, kan man tänka. Elfsborg har uppenbarligen, via flitigt användande, utvecklat ett konstgräsberoende. Man kom till Blekinge, fick skit på skorna och förlorade.

En ledare i Mjällby gapskrattade åt Svenssons salva. Vad annat kan man göra? Det var ju en psykning. Precis som när Stefan Lundin, på sin tid, alltid såg till så att lagen som gästade Strömvallen fick värma upp med skeva, vinda och halvpumpade bollar.

Men tycker ju att Svensson, 33 (som nu ”hotar” med att dra utomlands...), borde begripit det. Men somliga lär sig aldrig och de motståndare som vill få Elfsborg i gungning får därmed ovärderliga tips.

• Slutligen en dementi: Nej, det är inte Peter O’Toole som tränar Djurgården. Namnet är Wass, Lennart Wass.

04
maj
2010

Raiola har fjärrkontrollen

Europeisk toppfotboll, av den kaliber vi varje vecka kan se på tv, innehåller ett element som vi än så länge saknar. Det handlar om ett sorts klipulver som alla ledare i storklubbarna för eller senare råkar ut för. Namnet är Mino Raiola, klotrunt ombud för bl.a. Zlatan Ibrahimovic och Maxwell.

Raiola är född i Salerno, strax söder om Neapel, men flyttade som liten med sin familj till Holland. Där växte han upp och där blev han fotbollsagent. Raiola blev Zlatans ombud strax efter att svensken skrivit på för Ajax. Raiola tjänade sina första stora pengar på Zlatans övergång till Juventus. Men mycket vill ha mer. Efter bara ett år i Juve spreds en uppgift om att Real Madrid var berett att betala 70 miljoner euro för Zlatan. Problemet var att Raiola hittat på det själv. Året därpå blev det dock affär, från Juve till Inter. Förra sommaren gick tåget vidare, från Milano till Barcelona. Det är när Zlatan flyttar som Raiola tjänar pengar. När han känner doften av pengar blir han liksom lite uppspelt.

När Zlatan tidigare i vår ställdes över mot Stuttgart kom vårens första dos klipulver. Raiola indikerade att det inte var så smart att peta lagets dyraste spelare. Zlatan blev mest irriterad. Nu, när Barcelona sägs ha gjort klart med David Villa, gör Raiola helt om – och välkomnar Villa till Barça! Ett märkligt uttalande, som i praktiken innebär att klipulvret sprids som ett askmoln, från Barcelona till City Stadium i Manchester. Zlatan blir ännu mer irriterad och hänvisar till sitt femårskontrakt. Men det verkar vara den lille som styr den store. Quo Vadis, Zlatan?

27
april
2010

Skön nätmusik för Stahre?

När sanningens ögonblick närmade sig för AIK:s tränare Mikael Stahre tog han en restresa till Grekland. Ansvaret för AIK:s otillräckliga spelartrupp läggs på sportchefen Björn Wesström. Den utnämningen är om möjligt ännu mera otippad än när han fick sportchefsjobbet. Men ur klubbens synvinkel är det naturligtvis tacknämligt om man kan få två jobb utförda för en lön.

Åter till Stahre: Utan sina mästarspelare är han ingen mästartränare. Fasaden har så smått börjat spricka under våren. Stahre, som förra året mest kunde instämma i journalisternas glada tillrop, är nu – efter säsongsupptaktens ständiga poängförluster – på god väg att tömma floskelbyttan.

Utan Óbolo, som krävde en och en halv gubbes markering, och utan Hooiveld, som gjorde en och en halv gubbes jobb i försvaret, är det ingen vidare studs över AIK. Den offentliga sågningen av målvakten Maanoja var ett grovt övertramp. Men det slutar inte där. Det faktum att merparten av spelarna har slutat springa (man står helst i sin zon och väntar på att någon annan skall sätta igång spelet) är ett annat bevis på att hela kollektivet har drabbats av attitydproblem efter dubbelsegern.

Vad gäller flyttfågeln Stahre och restresan vill Bister gärna påminna om vad som gäller för våra flyttfåglar när de passerar sydligare nejder. De listiga rackare som bor kring Medelhavet fångar dem i uppspända nät. Sedan äter man upp dem. Det kan, i värsta fall, bli den enda nätmusik Stahre får uppleva i Grekland. Birdie num-num!

20
april
2010

Snart spelar vi höst/vår

Nu är det väl ändå dags att lätta på förlåten vad gäller den rekordtidiga vårstarten i Allsvenskan? Hittills har klubbarna ojat sig över publikbortfallet medan förbundsbasen kallt konstaterat att att starten lagts så här tidigt på klubbarnas begäran.

Men om man slutar läsa innantill i publikligan och istället lyfter blicken en aning blir vissa mönster tydliga:

• Landslagsverksamheten (både A och U21) kommer även i fortsättningen att kräva långa sommaruppehåll i Allsvenskan.

• Standardkraven på de allsvenska lagens anläggningar har höjts efter hand och kommer att effektueras fullt ut 2014. Det handlar bl.a. om belysning, planvärme och övertäckning. Men också om arenornas allmänna klass vad gäller utrymmen samt läktarnas beskaffenhet (UEFA:s bestämmelser).

Detta kan inte gärna handla om någonting annat än en stegvis förberedelse inför ett skifte av speltermin. Kalenderåret kommer alltså inom en snar framtid att skippas till förmån för en återgång till spel höst/vår.

Det är obekant vad ståplatsslöddret anser om detta. Men en god idé – när nu hela Allsvenskans arenabestånd står inför ännu ett kvalitetsmässigt lyft – är väl att obönhörligt bygga bort allt vad ståplats heter. Gör som i England. Sätt barnfamiljerna, deras komfort och säkerhet, i främsta rummet. Där får man dessutom en naturlig återväxt inför framtiden. Vart packet skall ta vägen är däremot osäkert. Får väl återgå till att svina hemma i tv-soffan...

13
april
2010

Väderomslag i Tokholm

AIK:s återkomst till Elitserien i ishockey – och Djurgårdens utveckling under Hardy Nilsson – jämnar vägen för ett mass-medialt väderomslag i Stockholm.

Hockeyn har de senaste åren varit undanskuffad i Stock-holmspressen. Men nu är Djurgården i SM-final. Elitfotboll och elithockey kommer i år att gå parallellt i Stockholm under mars/april och september–november.

Valet för publiken verkar enkelt. Vi såg redan den gångna helgen hur Black Army koncentrerade sitt stöd. Den avgörande hockeymatchen på hemmaplan fick gå före det utsatta fotbolls-lagets harvande i Gävle.

Detta innebär att räkningen för fotbollens vanskötsel nu har landat. DIF vinglar medan man försöker pussla ihop ett nytt lag. AIK har däremot inget lag alls. Hammarby finns överhuvudtaget inte. Ingen räknar med BP.

Under våren och hösten kommer Stockholms fotbollsklubbar att förlora slaget om publiken. Den flitigt matchande ishockeyn, som nu presenterar något nytt och fräscht, tar hem segern där.

Sommaren då? undrar den listige. Tyvärr. Det är under just den perioden som allsvenskans klubbar bestämt sig för att kollektivt lägga ner sin verksamhet. Inte spela på sommaren. Inte spela när folk vill komma till arenorna. ”Sportslig rättvisa”, säger man och hänvisar till att Kim Christensen kanske kommer med i Danmarks VM-trupp. Huvet under armen och tjock dunjacka!

06
april
2010

Blir Guidetti BP:s frälsare?

Brommapojkarna gör sitt yttersta för att förstärka sitt anfall med juniorlandslagsmannen John Guidetti, en BP-produkt som sedan sommaren 2008 spelat för Manchester City.

BP:s anstränger sig för att försöka runda transferfönstret, som för svenska klubbar slog igen sista mars. Nu, en vecka senare, tränar Guidetti med sin moderklubb och hoppas att övergångs-bestämmelserna är lagom töjbara. Målskytten John Guidetti är ett stort löfte och BP behöver honom. Avsaknaden av ”punch” framåt, som varit markant under klubbens båda allsvenska säsonger 2007 och 2009, är ännu tydligare i år.

Men BP bör kanske inte hoppas för mycket. Det gäller visserligen en ungdomsspelare. och där gäller särskilda regler. Men minns hur det var 2007, när klubben ville få Imad Chhadeh spelklar inför premiären. Syriern hade bytt klubb för ofta, och tvingades stå över till sommaren.

Dock känns det ändå bra att han valt BP framför den andra intressenten Djurgården. Man behöver inte vara någon Einstein för att inse att en spelare som fyller 18 om någon vecka mår bäst i en bekant miljö. Samtidigt är det ganska uppenbart varför Guidetti väljer att försöka hjälpa sin moderklubb framför att ta ett vikariat som dödspilot hos ”storklubben” Djurgården.

Här har ni den konkreta effekten av dumheterna kring Sharbel Toumas återkomst till DIF. Det är knappast sådana utspel som ger klubben fördelar i sökandet efter nya spelare.

30
mars
2010

Lagrells nationalkatastrof

I höstas var Lars-Åke Lagrell ett jagat villebråd. Då gällde det turerna kring tillsättningen av en ny förbundskapten. Alla tyckare verkade vara ense om att det sköttes klantigt. Eller sökte han bara publicitet? Den stormen lade sig emellertid. När någon, inför SvFF:s årsmöte, nämnde Thomas Bodström (bevare oss...) som möjlig motkandidat kunde Lagrell ruska av sig detta med ett ”det har jag inte hört talas om.”

Lagrells ansvar gäller också den nya nationalarenan. Där har på sistone saker kommit fram som borde orsakat en större storm än höstens förbundskaptensdravel:

• SvFF låter sin nuvarande arena Råsunda förfalla i väntan på den nya. Vattenläckor i byggnaden och uselt underlag retar AIK, som betalar full hyra.

• Som en konsekvens av detta har AIK:s planer på att söka andra alternativ tagit ny fart. Klubben kan glömma ett köp av Råsunda, men vill kanske hellre dela boende med Hammarby, söder om Globen. Risken är att SvFF blir utan hyresgäst.

• Solnas stadsdirektör Sune Reinhold har stått på arenaprojektets avlöningslista, enligt uppgift har han tjänat 600.000. Detta förhållande har från början varit så pinsamt att han valt att inte redovisa det för sin egentliga arbetsgivare. Reinhold utreds nu för korruption.

Vad är Lagrell? En rysk bestickare? En folkhemsk Berlusconi? Eller bara en karikatyr på någon av klantarna ur Sopranos?

23
mars
2010

Säg bara: 5–10–13–22!

Djurgårdens Mattias Jonson har slagit upp en gammal skada i baksidan av ena låret. Han missar med största säkerhet hela vårsäsongen, fram till VM-uppehållet.

Bister blir full i skratt när den nyheten kommer. ”Redan!?” är den första tanken som far igenom skallen. Frågan är inte hur synd det är om Jonson. Frågan är snarare: ”Hur korkad är Djurgårdens klubbledning?” En av förklaringarna till klubbens elände de senaste åren är att man behållit alltför många utfyllnadsspelare från guldåren, hyllat dem som ”stjärnor” och matat dem med förlängda kontrakt in absurdum.

Jonson borde ha sparkats ut för flera år sedan. Sifferkombina-tionen i rubriken handlar om det antal seriematcher han missat de senaste fyra säsongerna. Att ha den fysiska statusen – och samtidigt vara någon som skall prånglas in i startelvan så fort benen anses bära tillräckligt långt – leder ingen vart.

”Men han var juh hjälte i kvalet i höstas juh!”, säger någon ur läktarpöbeln [i förbifarten, med andan i halsen, på väg in på gräset]. Visst var han det. Men, som sagt, Djurgårdens problem var självförvållade och ”kvalhjälten” en betydande del av dem.

Det enda som talar för 36-årige Jonsons fortsatta elitkarriär är konstgräsets frammarsch och den tilltagande ovanan att spela elitfotboll i mars och november. Jonson är sannolikt en av mycket få som jublar över den utvecklingen. Det är gynnsamt för hans allergiska besvär. För oss andra är det rena mardrömmen.

16
mars
2010

Världsstjärnor – ibland

Det senaste året har sett två berömda spelares rykten försvinna ner i kloaken. Jag tänker på Henrik Larsson och Peter Forsberg, två svenska ”världsstjärnor” (=bränsle för kvällstidningarnas rubriksättare), som av allt att döma spelat en säsong för länge.

Inte nog med det. Båda stod för sortier som var en oförskämdhet mot de fans som till äventyrs ville ta en sista flukt på sina favoriter. Larsson avstod sista allsvenska matchen, i Borås, för att han inte tyckte om att spela på konstgräs. Forsberg uteblev utn förklaringar, åtminstone inga medicinska sådana, från Modos poängmässigt betydelselösa epilog mot Rögle.

Det visar på lynnighet, brist på professionalitet och en grundinställning som säger att man är världsstjärna (i Sverige) – men bara när man har lust. En sak är säker. Deras respektive avslutningar hade inte sett ut på samma sätt om de skett utomlands. Kanske vittnar deras sätt att smyga ut via personalutgången om dåligt samvete? De borde ju själva vara klara över hur deras sista år ”på toppen” tett sig.

Larsson spelade allsvensk fotboll efter egen regelbok. Forsberg hade väl knappast en endaste liten sena i kroppen som inte gjorde ont – skaplig i Elitserien, men rädd i OS.

Annat med Markus Näslund, mannen som avstod sista året i Rangers och därigenom besparade sin klubb en utgift på 25 miljoner. Han var med på isen mot Rögle och kan därför sägas ha spelat sin sista match (istället för att smita ifrån den).

09
mars
2010

Noll gryta i spalten

Sven-Göran Erikssons rådgivare Athole Still tonar ner förväntningarna kring Svennis och Elfenbenskustens förbundskaptensjobb. ”Jag tror inte svenskarna behöver hetsa upp sig så mycket över den kopplingen”, säger Still.

Smärtan når Bisters hjärta på en nanosekund. Tänk på allt fint vi går miste om. Tänk på VM-bilagor, där Lars Lagerbäck och Svennis bryter arm på framsidan. Tänk på Chris Härenstam, när han skall försöka låta som om han vore expert på både nigeriansk och ivoriansk fotboll. Tänk på hur Svennis svenske rådgivare försöker prångla ut restlagret av cd:n ”Svennis väljer klassiska favoriter” via ett gatustånd i Abidjan.

Tänk framför allt på att ni slipper se den här skämtteckningen:
I mitten Lagerbäck, placerad i en kannibalgryta. På marken till höger ett par glasögon och en skalp (det som finns kvar av Roland Andersson). Till vänster om grytan står Kanu och ett par lagkamrater. Det bubblar ganska bra kring Lagerbäck, purolöken och morötterna bobbar i vattnet och han börjar anta en grårosa ton. Då säger Kanu: ”Den här är fetare än Eriksson”.

Vi slipper ju å andra sidan också se Hamrén spela teater på kanten.

Bister hoppas också att vi slipper se vare sig Lars Lagerbäck eller Roland Andersson bläddra i pärmen vid bytena.

För deras egen skull...

02
mars
2010

Alltför många nigerianer

Veckans ämne är givet: Lars Lagerbäck till Nigeria, en nation som har varit med i tre VM-slutspel:

1994 Gruppvinnare, före Bulgarien och Argentina. Gick på pumpen i åttondelen, i förlängning mot Italien. Förbundskapten: Clemens Westerhof. 1998 Gruppvinnare på nytt, nu före Paraguay med Spanien och Bulgarien utslagna. Än en gång ut i åttondelen, mot Danmark (1–4). Förbundskapten: Bora Milutinovic. 2002 Besvikelse. Bara en poäng och sist i gruppen, efter Sverige, England och Argentina. Förbundskapten: Festus Onigbinde.

Den gemensamma nämnaren utgörs av det interna käbbel som de två första gångerna uppstod efter gruppspelet, när The Super Eagles kände sig oslagbara. Den tredje gången började man bråka tidigare än så.

Det är ett svårskött pastorat. Efter det lyckade kvalet till VM 1998 fick fransmannen Philippe Troussier sparken. Hans analys var klar: ”Det är alltför många nigerianer i laget!” Det är en sanning som Lagerbäck (och Roland Andersson) bör fundera över.

Det är alltså klokt att ta detta förordnande för vad det är – en fyramånaders intensiv satsning med sikte på ett mästerskapsslutspel. Det är inte ens säkert att det blir några fyra månader. Sverige har haft sex förbundskaptener sedan 1985. Under samma period har Nigeria bytt 20 gånger.

<<  1 2 3 [45 6 7 8  >>  

Vi Tippa         Box 17004         104 62 Stockholm         tel: 08-444 74 30         Fax: 08-444 74 39