12
augusti
2008

Största möjliga tystnad...

I dessa tider får man klart för sig att det alls inte kan vara särskilt svårt att bli s.k. tv-expert. Det begreppet skall, vad jag förstår, tolkas så här: ”Expert på att vara med i tv.”

Först EM i fotboll och sedan ett OS i precis allting. Överallt dyker tv-experterna upp. Käften går oavbrutet och när själva matchen eller tävlingen skall börja, då känns det som om det kvittar. Ämnet är söndertjatat. Tillbaka till studion.

Under EM, som följde ett strikt schema, kunde Bister gardera sig mot ledan genom att knäppa på sändningen lagom till andra nationalsången. OS är knivigare. Men ljud är uteslutet. Utan plums dyker simmarna i bassängen, utan hysteriska vrål når de kaklet. Detta är ett villkor. Bister har redan fått nog för en hel livstid av Chris Härenstam (han som tror att allting är på riktigt).

I OS slipper man tack och lov Jens Fjellström (han som utan att egentligen veta något alltid vet hur de borde ha gjort istället). Att eliminera ljudet gör att man slipper bygga upp nya antipatier.

Vad är det förresten för ett nytt mode (konvalescent-kramandet) som spritt sig i sommar? Tobias Linderoth skulle med till EM trots att han inte kunde spela. Alla sörjer att Hanna Ljungberg ställts utanför OS-truppen, trots att hon också är obrukbar. Och när man skall ha en fanbärare till OS-invigningen så faller valet på Christian Olsson, som heller inte duger särskilt mycket till. Vad är det för fel på de som är friska och inget hellre vill än att visa upp sig i dylika, kvalificerade sammanhang?

Vi Tippa         Box 17004         104 62 Stockholm         tel: 08-444 74 30         Fax: 08-444 74 39