21
november
2011

Lucköppning i Borås

Det finns inte mycket hopp för svensk fotboll. Den avgående ordföranden har satt allt på spel genom ett omdömeslöst arenabygge. Hans tänkte efterträdare är en ekonomisk etikmyglare av grövsta sossekaliber (värre än Juholt). Några pinnhål längre ner på stegen hittar vi David Elm, Elfsborgs grindstolpe till center.

Han är känd för en sak – att ibland kunna få bollen i skallen. Denna vana har uppenbarligen satt sina spår. Hans första år i Elfsborg (efter en tid som välbetald trunkbärare i London) närmar sig nu det oundvikliga julfirandet. Fotbollsåret i Borås rundas som vanligt av med att spelarna får var sina buntar julkalendrar att sälja. Det handlar om tio stycken. Som vanligt vankas avdrag på lönen för den som är för lat för att uppfylla sitt pensum.

"Ibland blir man bara jävligt trött", bloggar "den allsvenska stjärnan" och försöker med några irrelevanta exempel ifrågasätta hanteringen. Bl.a. undrar han på vilka andra arbetsplatser något liknande skulle accepteras.

Det är lite mastigt för att komma från en genuin medelmåtta.

Klubbens informationsansvarige Göran Lohne säger att kravet gäller honom själv och alla andra anställda. "Vi är en idrottsförening, inget aktiebolag."

Elm har här ett bra tillfälle att komma supportrarna närmare. Mitt tips är att kalendrarna skulle gå åt på nolltid om han parkerade sig på en gågata i centrala Borås. Men risken är samtidigt att en liten åttaåring skulle komma fram, dra honom i armen och säga det som alla tänker: "Kan du inget annat än att få bollen i skallen ibland?"

Undrar förresten vad hans morsa tycker.

15
november
2011

Det stabila fundamentet

Försök flytta på någon av landslagets mittbackar. Det skulle bli en dryg uppgift för en genomsnittlig soffpotatis. Tyvärr är det nästintill omöjligt även för dem själva.

Minsta gemensamma nämnaren för Olof Mellberg, Daniel Majstorovic, Andreas Granqvist och Jonas Olsson är förmågan att intill perfektion imitera en grindstolpe. De står där, stadigt förankrade, medan motståndarna springer i åttor runt dem.

Ett drygt halvår före EM-slutspelet gapar ett svart hål på en plats där blågult, normalt sett, brukar vara ganska bra på att hålla skiten ifrån sig. Saken blir inte bättre av att Anders Svensson oroande ofta spelar framför. Farbror Anders har numera en steglängd på 17 centimeter.

Samtidigt gör sändande tv-bolag sitt bästa för att hålla på sitt och förneka sakernas tillstånd. Ta den lille kandidatjävel som refererade Danmark–Sverige. "Olof Mellberg måste vara en av Europas bästa defensiva backar," undslapp han sig efter ca sju sekunders opåkallad tystnad. Det var så att även expertbisittaren Tony G, som denna spalt normalt sett hyser ett ont öga till, drog efter andan.

Samtidigt kan vi notera att grindstolpskulturen även fått fäste i motsatt straffområde, där den inte helt obekante Zlatan slagit ner sina bopålar. Alla har fattat att han numera står där i 90 minuter. Alla utom Elmander, mannen som i veckan erkände att han var för lat föratt lära sig franska under två år i landet. Undrar hur många år han behöver för att fatta att det är lönlöst att dra en repa i mitten.

Om inte den omhuldade "kämpen" (=löparben, noll bollkänsla) kommer till den insikten är risken att Hamrén, bland allt sitt tjat om inställning, snart måste konfrontera ett Barcelonaliknande problem. Men innan dess kommer han att knäppa ihop västen med gylfen.

08
november
2011

Galan missade poängen

Nu blev inte Fotbollsgalan den festtillställning jag hoppats på. Allt var ju annars riggat för riktig happening. Men hur utnyttjade arrangörerna sitt gyllene utgångsläge? Inte alls.
Det hela borde ha genomförts så här: Först inställsamma, eller varför inte krypande, samtal till Zlatan Ibrahimovic, där han bjuds in med trekvartslöften om att han kommer att rensa prisborden i sina kategorier. Detta hade av Zlatan uppfattats som någonting helt naturligt. "Skönt att de äntligen lärt sig." Sedan infälld kamerabild i hörnet på Zlatan, medan huvudbilden panorerar över salongen. Årets anfallsspelare tillkännages. Det blir Ranégie. Zlatan kokar uppe i hörnet, i den lilla frimärksrutan.

Bäst hade naturligtvis blivit om Guldbollen gått till Kim Källström, samtidigt som vi uppe i hörnet hade sett Zlatan resa sig, välta bordet över ända och sätta kurs mot scenen, för att egenmäktigt tillskansa sig priset.
Men ingenting sådant. Inga sedelärande procedurer. Bara en fortsättning på SvFF:s inställsamma fegspel gentemot en gosse som knappt går att ha i möblerade rum.

Zlatans omdömde om förbundskapten Hamrén ("en bra kille") framstår alltmer som ett kainsmärke som Hamrén kommer att få bära i pannan livet ut. Egenarrangerad grisfest, egen presskonferens under landslagssamling. Allt detta trots att det kan anses bevisat att landslaget fungerar bäst när Zlatan inte är i närheten.

Klart som f-n att Hamrén är en bra kille.
För egen del ser jag fram emot vårsäsongen. Milan stupar (naturligtvis) i Champions League. Zlatan gör en slät figur i de avgörande matcherna. Han kommer hem till EM-samlingen desillusionerad och på ett uselt humör. Landslaget, uttaget av den fine killen Hamrén, slår tvärstopp i gruppspelet.
En skada, kanske? Har vi någon frivillig?

31
oktober
2011

Övergrepp enda vägen

Dags att gnida kristallkulan. Den visar vad som händer om ett knppt år. Då kommer TT (Tidningarnas Telegrambyrå) att kabla ut följande telegram:

Stockholm (TT): I morse gjorde polisen, med stöd av Securitas och den skjutgalna högerfalangen ur det numera nedlagda hemvärnet, en samordnad räd mot 788 adresser i Stockholmsområdet. Resultatet blev över 700 arresteringar och mer än 900 beslagtagna datorer. Samtliga arrestrade kommer att häktas.

– Vi är bestörta, säger Stockholms Fotbollförbunds ordförande Ylva Johansson. Det här handlar om barn, kränkta barn, och vi kan bara hoppas att de ansvariga för övergreppen straffas hårt.

Tillslaget skedde efter tips till StFF om att privatpersoner, i trots mot det förbud som förbundets fotbollsfundamentalister utfärdat, illegalt har räknat fram serietabeller för StFF:s pojk- och flickserier. Dessa har sedan utväxlats via internet med hjälp av krypterade filer.

– – –

Jojo, så kan det gå. Stockholms Fotbollförbund är uppenbart sosseinfiltrerat och det innebär att nyheten om den betygslösa skolans oduglighet ännu inte har gått fram. Därför skall man nästa år genomföra sina pojk- och flickserier upp till 13 år utan att räkna serietabeller (svårt att spela en "serie" utan tabell). På det här viset menar man att resultathetsen stillas och att fler spelare än nu därför kommer att uppmuntras till att fortsätta spela längre. Problemet är att någon, förr eller senare, ändå kommer att påpeka för somliga att de är komplett odugliga för fotboll. Den som tror att det går att tuta i någon att det i längden går att spela fotboll utan att ta hänsyn till resultaten är fel ute. Lika fel ute som de mindre begåvade människor som en gång ansåg att skolan skulle bli bättre utan betyg.

25
oktober
2011

"För tidigt," sade Glenn

Sven-Göran Eriksson sparkas av Leicester City. Efter bara ett år skickas både han och assistenten Derek Fazackerly ut bakvägen. Detta får Glenn Strömberg att rycka ut till sin gamle tränares försvar: "Det är alldeles för tidigt och felaktigt helt enkelt", säger Strömberg till Svt text.

Man förstår Strömbergs patos, som yttrar sig i attacken mot utländskt, oseriöst och kortsiktigt klubbägande i engelsk fotboll. Inom någon dag eller två kommer han att säga samma sak som papegoja i någon av betalkanalerna. Men om man bara vrider perspektivet en aning går det också att se saken som ett utslag av Strömbergsk desperation.

Det är ju EM-slutspel nästa år, nämligen. Plötsligt kan det bli trångt kring köttgrytorna. Ty Eriksson är ju inte precis tvingad att ta första bästa jobb som dyker upp. Han kan lätt sitta av resten av säsongen och toppa det hela med ett kommentatorsuppdrag under EM-slutspelet. Innan han (kanske) tar ett nytt tränarjobb.

Med Lagerbäck på väg till Island lär därför förstaplatsen bland kommentatorerna vara vikt för Eriksson. För Strömbergs del betyder det minskad exponering vilket leder till icke önskvärda sidoeffekter som färre sålda kokböcker och att lagret av olivolja börjar stinka.

För min egen del kvittar det vem av herrarna som gör vad. Det sövande och insiktslösa teknobabblet som numera präglar alla svenska fotbollssändningar gör man bäst i att undvika. Dess effekter leder ofelbart till bruk av tung psykofarmaka. Tv-fotboll utan ljud är därför ett grundläggande villkor.

Men visst är det synd på alla osålda, så småningom realiserade och slutligen makulerade kokböcker. Å andra sidan kanske Svennis kan sätta in en stöt och äntligen sälja slut på sina "Klassiska favoriter".

17
oktober
2011

Våga vila Zlatan!

Fotbollslandslaget bör gratuleras till EM-platsen. Samtidigt tvingas förbundskapten Erik Hamrén ta itu med ett problem som han inte längre kommer förbi. Ty rakt framför honom, mitt i vägen, står 193 centimeter och 100 kilo Zlatan Ibrahimovic parkerad. Som en staty, och på sistone ungefär lika rörlig.

Insatsen mot Holland var markant bättre än vad som presterades när schackuppställningen med en kung och tio bönder torskade i Ungern. Det var laget som slutligen fixade EM-platsen.

Det har med åren blivit ganska uppenbart att en Zlatan som inte är i toppslag heller inte skall ha en given plats i blågult. När han är i form kan han avgöra alldeles ensam. När han inte är i form spelar han fortfarande för sig själv, men är då helt oförmögen att bidra till lagspelet.

Hamrén har hittills hunnit öva sig en del i petandets ädla konst. Mesiga ytterbackar och stabbiga mittfältare har fått finna sig i att placeras på bänken, eller ännu längre från spel.

Hamrén verkar sakna den grundläggande rädsla som präglade Söderbergs och Lagerbäcks uttagningar. Där, i det förljugna klimat som rådde under tio år, handlade det om rädsla för konsekvenserna. Sura spelare. Ledsna spelare. Olyckliga spelare. Allt detta var för stort och för svårt för den duon.

Idag verkar det däremot som om taket sitter högre och att petningen därmed ingår i landslagskonceptet på ett annat sätt än tidigare.

Första steget borde vara att genomföra de kommande vänskapsmatcherna mot Danmark och England utan Zlatan, som bör få tid att fundera över ljumskar, motivation och eventuell leda vid tillvaron i Milano.

11
oktober
2011

Kycklingar mot tjärpapp

På torsdag smäller det. På Finnvedsvallen i Värnamo, av alla ställen. Superettans nykomling IFK Värnamo tar emot Hammarby, laget som denna säsong skulle studsa tillbaka till Allsvenskan. Matchen är betydelsefull. Vinnaren lär slippa att behöva kvalspela för sin överlevnad i serien.

Scenariot hade inte kunnat förutses i våras. Men då var det intressant att tala med IFK-tränaren Tony Johansson, som inte köpte konkurrenternas snack om "positiv fotboll." Han hade en del goda exempel på var den typen av fotboll utövades mera vanemässigt. Nu har nästan en hel säsong gått. Värnamo har fått känna på klimatet i en högre serie. Man har visat stark karaktär och hållit fast vid passningsspelet. Några poäng till, så ...

Hammarbys dåvarande tränare gjorde i samma sammanhang (upptaktsträffen) ett något mera oroväckande intryck. Frågan "Du har fem forwards i truppen. Hur många startar i premiären?" ville han inte besvara. Svaret blev – en! Och så där har det fortsatt. Hammarby har inte haft fart i fötterna och inte visat vare sig geist eller tro på att den väg man går är den rätta.

IFK Värnamo är just nu den stora äggkläckaren. Den kvartett (Michael Svensson, Magnus Andersson, Patrik Ingelsten, Josef Karlsson-Elvby) som kom fram för drygt tio år sedan har fått efterföljare i gödkycklingar som Joseph Baffo och Simon Thern (Helsingborg) samt Oscar Hiljemark och Niklas Hult (Elfsborg). De båda sistnämnda får snart sällskap av lagets nuvarande stjärna Victor Claesson. Hela gänget är U21-landslagsspelare.

Problemet för Värnamo är att Jonas Thern, den man varifrån grunden till klubbens nuvarande välstånd kommer, har kommit ihop sig med kommunen och därför tagit sin hand ifrån klubben. Det hindrar dock inte att man på torsdag kommer att klara detta, på Hammarbys bekostnad.

Men Hammarby har det värre – en kyrkoförsamling som sålt koppartaket och ersatt det med tjärpapp.

04
oktober
2011

Norrköping ser framåt

Nykomlingen IFK Norrköping ser ut att kunna fixa nytt kontrakt, till och med utan att behöva kvala. Scenförändringen jämfört med förra allsvenska besöket (2008) är om inte total så ändå betydande. Förra gången gick allt åt fanders direkt. Från och med fjärde omgången låg laget konstant på nedflyttningsplats. Alltför många förbrukade spelare gav upp på direkten. Nu öppnade man åtminstone med en seger och har sedan dess fortsatt att regelbundet plocka poäng. Formsvackorna har inte lett till större oro än att saker och ting har kunnat rättas till.

Tränaren Janne Andersson har bl.a. ändrat balansen i laget genom att skifta uppställningen från optimistiska 4–3–3 till det för förhållandena rimligare 4–4–2. Förändringen möjliggjordes av sommarförvärvet Frempong.

Astrit Ajdarevic, lagets högavlönade nyförvärv, har fått slita för sina pengar. Han är spelets nav, den som förväntas ha bollen oftast och den som förväntas fixa saker. Mer än en gång har han utmattad fått bytas ut. Grejen är väl den att han fått lära sig att spela 90-minutersmatcher i relativt högt tempo.

Han är inte ensam om att ha fått lära sig saker. Spelare som Racu, Telo, Falk-Olander och Wiklander har visat sig vara ämne till en framtida stomme. Rutinerade namn som Wikström, Florén, Smedberg-Dalence och Friberg da Cruz har stått pall i försvaret, där målvakten Niklas Westberg äntligen blivit allsvensk på riktigt.

Framåt blir Hasani bäste målskytt, precis som förra året. Men frågan är om Thorvaldssons gummifötter är det bästa komplementet.

Svagheterna är dock inte fler än att de kan rättas till. Lita på att det kommer att ske stora förändringar i A-truppens utkant.

Det här laget har gett Norrköpings fotbollsintresserade en rimlig framtidstro.

 

26
september
2011

Bara i Landet Lagom...

Det är nog bara i Landet Lagom som en politiker försöker ta sig rätten att vrida verksamheten i ett distriktsförbund från utvecklande idrott till ett simpelt och tämligen meningslöst sätt att förvara skolbarn. Jag tänker på Stockholms Fotbollförbund, där sossen Ylva Johansson (en gång i tiden kommunist) proklamerat värvningsförbud t.o.m. 14 års ålder. 

Enligt Johanssons edikt skall alla spelare gå kvar i sin ursprungsmiljö, "för att kunna utvecklas maximalt."Klubbar som anmäler lag till distriktets ungdomsturnering S:t Erikscupen skall tvingas skriva under ett papper där de går ed på att de absolut inte värvar yngre spelare än 15-åringar. Storklubbarna pekas (som vanligt vid den här årstiden) ut som fula, därför att de systematiskt tar in löften till sina pojk- och flicklag för att se hur de klarar en kravfylld miljö. Resultatet blir stora spelargrupper, där vissa hamnar i bakgrunden.

Men berätta då gärna för mig vad som är "värvning" och vad som inte är det. Berätta gärna hur det skall bedömas om en ung spelare självmant vill lämna sin ursprungsklubb för att pröva vingarna i bättre sammanhang. Berätta gärna hur StFF skall kunna se skillnad på vad som är vad. Berätta också varför en politiker, som bör känna samhället bättre än de flesta, kan vara så korkad att hon aktivt motarbetar idrottens betydande roll som integrationsfaktor.

Ylva Johansson verkar vilja se till att alla bliver vid sin läst, tills det är försent. En ung spelare som är född utomlands, eller som är född i Sverige av invandrade föräldrar, tvekar sällan när en större klubb visar intresse. Varför det? Därför att den pojken eller flickan inser att här kommer en chans som föräldrarna inte fått, och heller aldrig kommer att få.

En lösning vore ju att låta alla få vara med, 20 mot 20 om det behövs, för att ingen ska behöva känna sig petad. Kan någon dessutom förklara varför det här bara ses som ett "problem" i Stockholm, aldrig i Göteborg eller Malmö.

 

19
september
2011

Sveriges kassaste nämnd

Malmö FF överklagar beslutet i SvFF:s Disciplinnämnd angående skåningarnas avbrutna match mot Djurgården, en match som enligt nämndens beslut skall spelas om. MFF överklagar därför att man har bevis som inte funnits med från början.

Jag undrar: Hur i h-e är detta möjligt? Ärendet har legat på nämndens bord i fem veckor. Vad gjorde nämndens högvördigheter under dessa veckor? De kan ju i vilket fall inte ha grävt särskilt djupt (svårt när man är på semester).

I denna nämnd ingår: Khennet Tallinger (Hässleholm), Stefan Anderberg (Helsingborg), Nils-Olof Andersson (Mölndal), Magnus Erlingmark (Sävedalen), Leif Lindstrand (Gävle), Göran Nilsson (Limhamn), Hans Orrenius (Motala), Emma Regnér (Höllviken) och Johan Sterner (Sundsvall).

Om ni skulle råka träffa på någon av dessa individer ute på stan – kommer säkert släntrande med näsan i vädret – så vill Bister starkt rekommendera en mild konfrontation. Approchera vederbörande, lyft artigt på hatten och framför ert ärende:

”Min herre. Det anses konstaterat att ni har ett uppdrag för vilket ni är komplett oduglig.” Bocka sedan – tänk på att dessa människor alltid sätter formen före själva innehållet – och dra er diskret undan.

Tänk vilka svallvågor detta kommer att få på Rotary eller golfklubben eller i systemkön eller varför inte på det där stället i parken där ni vanligen brukar stöta på vederbörande. Bara ett tips. Men tänk på artigheten.

• För övrigt har Elfsborg nu klantat bort både sitt spel i Europa och chansen till guld i Allsvenskan. Ett lag kan aldrig bli bättre än sin mest bortklemade spelare. I det här fallet heter han Anders Svensson, och han är inte särskilt bra.

13
september
2011

Titta, där står Zlatan!

På måndagseftermiddagen meddelades att Zlatan Ibrahimovic inte var aktuell för spel i tisdagens match mellan Barcelona och Milan, på Nou Camp. En fåordig italiensk presschef nämnde något om en ljumske, men ville inte närmare gå in på saken.

Eftersom Zlatan inte följde med laget till Barcelona kan man konstatera att han nu även var kroppsligen frånvarande. Det kan sägas vara ett slags utveckling. Åtminstone i jämförelse med landskamperna mot Ungern och San Marino, där han var själsligen frånvarande trots att han var på plats.

Zlatan lär i sommar enligt uppgift ha passerat 100 kilo på vågen. Han är stor, stel och orörlig. Han agerar ryckvis, när han parkerad inne i straffområdet kommer på att han borde göra något. Istället för att bara stå och glo. Det är illa för landslaget när Zlatan bara står och glor. Detta därför att de övriga svenska spelarna redan är upptagna med att stå och glo. På honom. Vad gör han? Vad gör han nu? Gör han mål? Nähä. Och nu är han arg också. Jämrars. Ljumske eller Nou Camp-ångest? Kvittar vilket. Bara ett är säkert: Den här säsongen kommer att bli mumma för oss som redan tidigare ifrågasatt detta massmediala nationalhelgons förträfflighet.

• Svenska Fotbollförbundets Disciplinnämnd, detta tämligen slaka organ, behövde fem veckor för att komma fram till att man – i princip – inte kunde ta något beslut i fallet Malmö–Djurgården. För Bisters del tycks det som om beviskraven har ändrats sedan vårens knallskott i matchen Syrianska–AIK.

Bister anar också att nämndens ärade medlemmar inte hade någon lust att bryta sina semestrar för att gå till botten med saken. Priset för det är en flyttad slutomgång i Allsvenskan, med allt vad det innebär av spräckta planer för diverse event. Samt att omvärlden skrattar byxorna av sig.

06
september
2011

And the ball Wendt in...

Det var väl ungefär så här det gick till:

Lille Oscar läser Platsjournalen. Under ”Vänsterback sökes” finns en annons, där signaturen EH efterfrågar ”modernt spelande ytterback, gärna med en dragning åt vänster”. Nu förstår inte lille Oscar alla orden i annonsen. Men han är intresserad. Därför kontaktar han EH.

– Har du någon erfarenhet, undrar EH.

– Jag har gått Komvux på Kamratgården, svarar lille Oscar. Åsså kan jag en massa målgester. På olika språk.

– Hur är det med positionsspelet, undrar EH.

Lille Oscar vet att han inte var med på den lektionen, men säger ändå:

– Jodå, när jag inte står still så står jag rätt.

Så gick det som det gick – åt h-e! Kan någon minnas en enda landskamp där Wendt varit helt lyckad? Nehe, inte det!? Men efter en baklängesstraff och två titta-på-bollen-mål borde han ha gjort sitt.

Undrar just om Hamrém har sett tatueringen på Anders Svenssons vänstra axel: ”Veteranekipage – får ej framföras i högre sammanhang än Allsvenskan.” Varför måste Svensson förlägga sina promenader till de tider när Sverige spelar landskamp?

• För övrigt är Marie Lehman på svt-sporten mogen för utmärkelsen Årets Gam. Hennes ändlösa intervju med Emma Green Tregaro, ett lustmord med omtagningar som inte tog slut förrän Lehman fått Emmas tårar att börja trilla, var smärtsam för både den krisande idrottaren och oss stackars tv-tittare. Lehman kanske skulle gå över till förnedrings-tv?

30
augusti
2011

Barton drabbar London

Queens Park Rangers fick för en tid sedan en ny ägare, malaysiske miljardären Tony Fernandes.

Managern Neil Warnock fick i sista stund de pengar han behövde för att förstärka QPR, som är nykomling i Premier League. Först värvades den 29-årige mittfältaren Joey Barton (Newcastle United) och sedan den 32-årige högerbacken Luke Young (Aston Villa).

Men vad skall detta syfta till? Det har naturligtvis sin betydelse för att driva upp lönerna för alla engelskfödda medelmåttor. Men utöver det?

När det gäller Barton har Englands förbundskapten redan sagt sitt. Han vill inte ta i karln. Inte ens med tång. För labil. För galen. En belastning för det egna laget.

Jack Charlton, Eires förre förbundskapten, dyker upp i minnet, med sin kommentar om en annan omstridd spelare som erbjöd sig att ”bli irländare”:

– We need him as much as we need a hole in the head!

QPR har uppenbarligen räddats av sin nye miljardär. Men varför måste vettet gå ut där pengarna går in? Barton har misshandlat, kört över folk på fyllan och blivit ifrågasatt av lagkamrater. Detta har skett så ofta att man måste undra hur galen och omdömeslös denne Fernandes kan vara, som godkänner en veckolön på ca 850.000 kronor för en spelare som (helst) borde var inlåst.

Efter uppväxten i Liverpool, ungdomsåren i Manchester City och en förvirrad tillvaro i Newcastle är detta enmanskaos nu redo att drabba London. Bli inte förvånade om han framöver dyker upp hemma hos Capello mitt i natten för att snacka.

23
augusti
2011

Sluta fjanta er i Malmö!

När detta skrivs är det ännu inte avgjort huruvida Malmö FF är klart för Champions League eller om laget får tillbringa hösten i Europa League.

Man får nästan lust att påminna om att klubben också bör engagera sig i Allsvenskans fortsättning. Hittills har MFF i allra högsta grad bidragit till att serietabellen just nu är mer obegriplig än på många år. En MFF-match ligger fortfarande i Disciplinnämndens vågskål. En sköts upp för att laget skulle kunna förbereda sig för Champions League-kvalets inledning. Ytterligare en match sköts upp för att klubben skulle ges tillfälle att tjäna pengar på en vänskapsmatch mot ett inte helt ordinarie Milan, en lallaruppvisning med många byten som fick mig att le i mjugg när en viss Zlatan stukade foten.

Det intressanta är hur MFF och dess allsvenska omgivning skall ställa sig till klubbens fortsatta äventyr i Europa. Med de två uppskjutna matcherna i minne lär det bli två uppgörelser i veckan under resten av den här säsongen.

Finns det möjlighet för tränare Norling att matcha hela truppen utan att ansträngt och oupphörligen gnälla över spelprogrammet? Finns det möjlighet att visa någon slags seriositet för att på så sätt kompensera för Milanlarvet och den generande utspelningen i Zagreb? Finns det någon möjlighet att ta spjärn på allvar och försöka ta igen det som förlorats i årets hittills ganska usla insatser i Allsvenskan. Finns det, kort sagt, någon möjlighet att spelarna under återstoden av det här året försöker agera i fas med sina månadslöner?

Finns det överhuvudtaget något hopp om att ni där nere i Malmö gör någonting annat än att räkna ut hur höstens intäkter skall försvinna snabbast möjligt? Om det går trögt, kontakta gärna Hasse Borg. Han har säkert några fina tips.

16
augusti
2011

Största halvsanningen

AIK säljer Ibrahim Teteh Bangura till Bursaspor. ”Detta är AIK:s största spelaraffär någonsin”, säger klubbens sportchef Jens Andersson. Märk väl att Andersson aktar sig för att nämna några summor. Folk får gissa bäst de kan. Från olika håll sägs då att det måste handla om mera pengar än när Wilton Figueiredo såldes sommaren 2007, alltså över 30 miljoner.

AIK:s ledning gör kontinuerligt sitt yttersta för att visa prov på uselt omdöme. Nu har man lyckats – igen. Klubbens ändlösa överklaganden av SvFF:s ”3–0” i Södertälje i våras följs upp av en diffus uppgift som – lita på den saken – kommer att misstolkas av klubbens fans och skapa orealistiska förhoppningar om vad AIK är mäktigt framöver.

Saken är den att det handlar om 20 miljoner, inte mer och inte mindre. Allt annat är beroende av hur det går för Teteh i Turkiet (matcher/mål) och huruvida detta i sin tur kan leda till en vidareförsäljning. ”Största någonsin”!? Kanske. Men vi har inte inte nått dit ännu, långt därifrån.

• Premier League är igång. Med detta startskott följer Viasats sändningar. Och Viasats kommentatoter. I lördags var Niklas Holmgren igång igen. Newcastle United mot Liverpool. Joey Bartons imbecilla ingripande (som fick Gervinho utvisad) överträffades bara av Holmgrens eviga babblande om hemmalagets ”Guiterrez”. Till slut stack det som nålar i öronen varje gång spelarens namn nämndes. Han heter Gu-ti-er-rez. Kan alltså till nöds kallas ”Guti” (men alltså aldrig Guit).

Varför är detta så svårt? Holmgren har nu misshandlat argentinaren ett bra tag. Jag trodde en gång att Holmgren, som i ett tidigare liv var brevbärare, åtminstone kunde hantera namn. Nu blir jag mer och mer övertygad om att Postverket gav honom sparken.

<<  17 18 19 20 21 [2223  >>  

Vi Tippa         Box 17004         104 62 Stockholm         tel: 08-444 74 30         Fax: 08-444 74 39